"Vad mig anbelangar", sa han.
Det snurrade till i hennes skalle. Vad skulle
det betyda? Anbelangar? Hon tyckte genast att det var det fulaste ord hon
någonsin hört. Vid närmare eftertanke; kunde ett ord vara fult? Den verkliga anledningen,
tänkte hon, kanske snarare var att hon tyckte att han som person var motbjudande.
Det oskyldiga ordet som inte skadat någon smittades ner av honom. Hans sätt att
börja prata utan att först ha tuggat färdigt och sen svalt. Hon kunde se rester
av potatissallad sitta kvar i hans mungipor och på tungan. Fast å andra sidan,
ord var makt. Att kunna formulera en riktigt dräpande kommentar kunde stjälpa
vem som helst. Ord var oskyldiga, bestämde hon sig för, ända tills en människa
med en egen agenda använde till ett inte så oskyldigt syfte.
"Alltså, för min del kan man slopa
julfirandet", fortsatte han.
bra, texten får mig att fundera! finns det motbjudande ord eller måste de alltid "göras" motbjudande..? intressant.
SvaraRaderaJag tycker helt klart att det finns ord som ger en viss känsla i positiv eller negativ bemärkelse. Vissa är neutrala men i ett sammanhang så förändras det.
SvaraRaderaBehövde bara läsa första meningen så kände jag motvilja mot honom. :-) Vissa ord är nog ändå laddade med känslor... nästan egenskaper, i min värld.
SvaraRaderaAnbelangar... är ett slag maktord för mej, annars är det oftast personen ifråga som laddar orden, kanske med sitt kroppsspråk?
Jag får en känsla av att hon gärna vill fira jul, men att han inte vill.
SvaraRaderaklokt och tänkvärt!
SvaraRaderaIntressant att få ta del av era kommentarer!
SvaraRaderaHåller med foxy, jag gillar honom inte!
SvaraRadera