Hon går fram till dörren, sträcker fram armen och med pekfingret
trycker hon på ringknappen. Ljudet ekar därinne. Ingenting händer. Ingen
rörelse. Alldeles tyst. Hon lutar kroppen mot verandans stängsel för att kunna
se in genom köksfönstret. Hon knackar lätt på glaset. Ingen rörelse. Svagt kan
hon urskilja en stor blommig tekopp som står på köksbordet. Mammas favoritkopp.
Bredvid ligger en hopvikt dagstidning. För att kunna nå baksidan av radhuset måste
hon ta sig runt hela kvarteret. Hon går
först, sen börjar hon halvspringa. Hjärtat rusar. Hon flåsar. Är med ens övertygad
om att det är bråttom. Hon fipplar med haken i staketet. Tar några långa
språng. Ser mamma ligga mitt i den öppna altandörren. Hon slänger sig ner
intill. Tar ett tag under mammas haka och lyfter
uppåt. Böjer sig ner. Känner en svag
luftström mot sin kind. Mamma andas. Ringer 112.
Hoppas allt gick väl till slut.
SvaraRaderaHoppas hennes mamma mår bra nu efter att hon ringt 112.
SvaraRaderaVilken hemsk scen om man skulle upplevt den. Bra skrivet!
SvaraRaderaVilka ångestfyllda minuter. Bra beskrivet!
SvaraRaderaVilken tur att hon kom just då...
SvaraRaderaTack! Allt gick väl till slut!
SvaraRadera