Den julen

 

Den julen fick min pappa en julgran som gåva från en leverantör. Götstams delikatesser & tillbehör, tror jag det var. Granen var inslagen i ett paket. Väldigt avlångt, förstås, med brunt omslagspapper och ombunden i flera varv med ett brett rött sidenband. Vi hjälptes åt att öppna. Pappa tog tag i stammen och ställde den upp på vardagsrummets stavparkett. Jag glömmer aldrig den känslan. Förundran blandad med chock. Först var det tyst. Helt tyst. Sen började vi. Vi gapskrattade. Tårar rann ner för mina kinder och magmusklerna krampade.

När vi lugnat ner oss sa pappa:

"Tja, nu när vi har fått en gran till skänks, får vi nöja oss med den."

Han höll julgransfoten i ena handen och granen i den andra. Han satte ner granen och skruvade fast. Vi ställde oss någon meter ifrån och studerade proceduren. Jag såg att den stod en aning på sned.  Pappa skruvade lite till. Nu var det någorlunda rak.

"Hämta juldekorationerna", sa pappa medan han ställde granen tillrätta i sitt vanliga hörn.

De små  halmbockarna och hjärtana i strå gick bra att hänga. Men när jag placerade en djupröd, blänkande julgranskula  på ett lämpligt ställe, vek grenen sig omedelbart och kulan ramlade av och gick sönder i vassa små bitar. Samma med nästa. Vi försökte och försökte. Till sist. Vi fick ge oss. Med ett morrande tog pappa ett rejält tag om granen. Utan att bry sig om att han gjorde sig illa på taggarna, gick han fram till balkongdörren, öppnade och med ett högt vrål slängde han ut granen.

 Bild från  https://www.flickr.com/photos/perspektivetmuseum/24568460982/in/photostream