Det ringde på dörren

Fortsättning från 29 januari:

Hon drog bort duschdraperiet och klev in. Satte på max hetta. Det gjorde ont i skinnet, hon ropade till, men hon tvingade sig att stå kvar. Vattenstrålarna värmde snabbt upp hennes kyliga hårbotten, den isiga känslan byttes ut mot en bastuvarm. Hon var glödhet, hon njöt, kunde ha stått kvar i evighet. När hon klev ut ur duschen såg hon den vita ångan som svepte runt hennes kropp. Som spreds runt i badrummet och immade igen spegeln.

Klockan på väggen i köket visade att det hade gått en halvtimme sedan samtalet. Hon gick in i sovrummet och drog på sig blå jeans och en flaggblå överdragströja. Den var gjord i tunt ylle. Hon hade den alltid på sig när hon löptränade. Förvånansvärt varm på vintern och påtagligt skön under svala vårdagar. I badrummet drog hon borsten genom håret. Gjorde enkel make up, borstade brunt på ögonbrynen, en aning mascara och rosa läppglans. Sen ställde hon sig i sovrumsfönstret och stirrade ut. Precis som hon gjort innan språngmarschen. Varken regnet eller blåsten hade mattats av.

Det ringde på dörren. Hon hajade till trots att det var signalen hon väntat på. Klev iväg över parketten och fram till ytterdörren. Hon öppnade. Där stod han. Trots att hon försökte hålla emot, pilade en kall kåre genom hennes bröst.

”Du.”

”Får jag komma in?”

Hon flyttade på sig och lämnade så mycket plats för honom att han kunde tränga sig förbi henne. Ställde sig bredbent i köksdörren och betraktade honom när han tog av sig den granitfärgade vinterrocken. Hon hjälpte honom inte med galge, utan stod med armarna i kors över bröstet och väntade. Han drog av sig skorna. Hon noterade att de var mörka av fukt. Tyst avvaktade hon. Han rätade på ryggen, stod i halvmörkret och trampade i strumplästen.

”Kan jag sitta ner? Någonstans.”

”Visst.”

Hon vände sig om och gick in i köket.

”Köket blir bra.”