Fortsättning på text från igår 10 februari:
”Det går inte.”
”Klart det går om du bara försöker.”
Hon reste sig
upp och gick fram till ett av köksskåpen.
”Vill du ha ett glas vin?”
”Visst.”
Ur skåpet tog
hon ut två stora kupiga vinglas som hon ställde på köksbordet. Hon visste att
det stod en flaska Chablis Premier Cru i kylen. En dyr sak. Vinet hade kostat mer
än tvåhundra kronor. Ibland fick hon för sig att hon ville vara lyxig. Det var
en speciell känsla, även om hon satt för sig själv och drack ur den på fredagskvällen.
Inte för att hon egentligen ville slösa den på honom.
”Du, jag vet inte hur jag ska säga det här.”
Han tittade på
henne under lugg och drog upp läpparna till ett smalt leende.
”Vad menar du?”
”Jag… jag tror inte att de tycker att du kan göra
någon nytta på andra sidan Atlanten.”
Korken åkte upp
med ett högt ploppande ljud. Hon hällde i hans glas och vred sen flaskan ett halvt varv för
att undvika dropp. Det hade hon sett en hovmästare ute på krogen göra och hade
provat sen hemma. Det funkade.
”Varför skulle jag inte kunna det? Vad är det för
snack?”
Hon tog tag i
sitt glas, höjde den en aning mot honom och tog en djup klunk. Den smakade lite
metalliskt, jordigt.
”Ärligt talat, hur driven är du? Egentligen.”
Hennes ögon fastnade
i hans under några sekunder. Sen böjde hon huvudet neråt och stirrade på sina
bara tår. Naglarna var lackade i en flaggblå färg.
”Du gör vad
som helst för att sänka mig. Eller hur? Vad har du sagt om mig?"
Bra skrivet. Jag väntar på fortsättningen.
SvaraRaderaBra skrivet som sagt.
SvaraRaderaMycket bra! Gillar detaljerna som ger oss en tydligare bild av henne. Vinet. Tånaglarna.
SvaraRaderaasså jag läser med fjärilar i magen, herre smockan är osynlig men studsar mellan dom hela tiden ju sitter bara och väntar på att den där smällen eller vad det nu är ska komma
SvaraRaderaLaddat .... kanske skulle hon inte slösat vinet på honom ;)
SvaraRadera