Nu hade hon snurrat till det igen. Jäklar, varför var hon så in åt helsike oordnad och varför kunde hon aldrig tänka efter före?! Knappt hade hon kravlat sig så pass långt upp ur mörkret att hon åter igen kunde djupandas friskt lysande syre, innan nästa blunder kom farandes. Dunk, slog henne så hårt i huvudet att hon, pladask föll omkull. Låg där och krälade som en strandad val som kippade efter andan och som förgäves hoppades på att en kraftig våg skulle föra den tillbaka till livet. Vilken livets berg- och dalbana. Hur länge skulle hon orka?
Bra, spännande. Det känns som hon kan ha ställt till med vad som helst, från små obetydliga "misstag" som mest hon själv noterar till betydligt allvarligare saker.
SvaraRaderaSkulle kunna vara jag.
SvaraRaderaVäldigt bra beskrivet. Gillar mycket.
SvaraRaderaOj, som jag känner igen mig. Bra uttryckt.
SvaraRaderaLÅter som min barndomskompis. Gillar
SvaraRaderaHjälp, väckte lite ångest i mig. Stark berättelse på något sätt.
SvaraRadera