Han höll precis på med att göra en inventering av sin verktygslåda. Ungefär varje halvår vände han den upp och ner och hällde ut allt. Sorterade verktygen, slängde gamla rostiga spik och tog tillvara på de bitar av ståltråd som fortfarande gick att använda. Vid ljudet ryckte han till och sträckte på ryggen. Röster från gården. Minst två olika. Gösta tog tag i jaktgeväret, tog några snabba steg genom den mörka hallen, kom fram till gistna ytterdörren, slängde upp den på vid gavel. De skulle inte hinna försvinna. Inkräktarna.
Två var de. Bägge två hade mörka stickade mössor på huvudet. För övrigt var de klädda i slitna svarta yllejackor och svarta jeans. De stod vända mot stallets dubbelport där Göstas fyra travhästar bodde.
- Hallå där! Vad gör ni?! skrek Gösta med andan i halsen.
Med ett ryck vände de sig om mot honom.
- Vi ville bara…
- Stanna där ni är!
Männen tog några steg mot honom.
- Stanna sa jag! Kom inte närmre, säger jag. Lägg er ner på mage!
De gjorde som Gösta beordrat, la sig ner på mage i den kalla leran som hästarna klampat till.
- Nu kommer jag att gå in. När jag stängt dörren kan ni resa er. Och om ni kommer tillbaka, kan ni lita på att jag inte kommer att tveka. Då skjuter jag.
Det är något som får mig att tro att Gösta är fel ute och att killarna inte är ute i de ärenden Gösta tror.
SvaraRadera:)...göstamej!
SvaraRaderaKanske var det bara Jehovas vittne? De lär nog inte komma tillbaka iallafall.....
SvaraRaderaHahaha bra gubbe!
SvaraRaderaTror nog att han har lite fel där, men...säker kan man aldrig vara.
SvaraRaderaSpännande text!
SvaraRaderaLäskigt kul med lite deckartakter.
SvaraRaderaFick också känslan av att de inte var bovar ... stackarna :)
SvaraRaderaheheheheh undra vilka dom är Kul :)
SvaraRadera