Belöningen

Hon hade haft kontakt med honom på dejtingsajten under flera månader när hon bestämde sig. De skulle träffas öga mot öga. Om han ville. Han var tio år yngre. Skulle det visa sig vara en fördel eller nackdel? Hon visste inte. Tidigare i livet hade hon haft några få förhållanden, men enbart med äldre män. Inte äldre män som i nära pensionsåldern, utan enbart det att de var födda ett litet antal år före henne. Så skulle det vara ju. Av gammal vana tyckte vi att män alltid skulle vara mer och större än kvinnor, på alla möjliga olika sätt. Hon var bara 1,65 lång så det var ingen större risk, men åldern, att hon var fyrtio år och han trettio det var nytt. Trettio år. Och potent, antagligen.

Han ville. De hade kommit överens om att han skulle komma hem till henne och laga och äta gemensam middag.

- Hur vågar du? frågade arbetskamraterna, varför kan du inte träffa honom ute på lokal, café eller något liknande, första gången? Kan ju vara en galning. Vad vet du?

Ja, varför? Varför inte? Kanske hon tyckte om spänningen, eggelsen, tänkte hon medan hon gick fram till ytterdörren och öppnade. Där stod han. Jo, men han såg väl bra ut. Blont snaggat hår, blå ögon och ljus lite rödlätt hy. Inte så lång, men längre än jag. Välbyggd.

- Välkommen, sa hon och hörde hur rösten gick upp på slutet och nästan skar sig. Jag har tänkt att vi skulle göra i ordning en grekisk sallad tillsammans och dricka folköl till. Vad säger du om det?

Hon uppfattade ett snabbt blänk i hans blå ögon, som om han blivit förvånad över valet av maträtt. Eller kanske drycken. Eller var det bägge? Hon räckte fram en kökskniv, hennes bästa och vassaste och visade på ingredienserna som skulle beredas. Under tiden de skar, försökte hon föra dialog. Fast det var bara hon som ställde frågorna. Han hade precis blivit klar med sin utbildning till sjöingenjör, fick hon veta, höll som bäst på att söka jobb. Ville helst arbeta för ett svenskt rederi, men det fanns inte så många. Var singel, förstås, tyckte om att gå på gym.

Hon bjöd honom till bords i matsalen. De satt på varsin kortsida. Det gick snabbt att äta. När ölen var urdrucken reste han sig från bordet, tittade på klockan.

- Tack för maten, men nu måste jag nog gå.
- Ja, det kanske är lika bra, sa hon.

När hon slagit igen dörren efter honom, satte hon sig i soffan med ett glas rött portvin och en bit roquefortost. Det var hon värd, tyckte hon.