Jag hade fin utsikt över butiken från mitt mörka hörn. I den innersta delen av affären hade innehavaren placerat två runda smutsvita plastbord och runt dem stod omaka vingliga plaststolar i orange och grönt. Där kunde man sitta i lugn och ro och läsa sin tidning över en kopp kaffe med mjölk. Varje morgon när han öppnade stod jag där och trampade. Det var en stunds njutning för mig att sitta och läsa och i smyg betrakta och tjuvlyssna på kunderna.
Det befann sig bara en kund i butiken när dörren öppnades. Givetvis tittade jag upp och såg en av den lillas stadens två sopåkare som med långa steg kom in iklädd sin illgröna fläckiga overall. Med honom svepte en tydligt markerad doft in i affären. Jag såg tydligt hur näsvingarna på damen vid disken fladdrade till och sekunden senare hade hon tagit två långa kliv åt sidan.
- Hallå, sa sopåkaren med hög bullrande stämma, vad är det? Vill du inte beblanda dig med oss som tar hand om dina egentillverkade illaluktande sopor?
Rätt attityd! Kanske inte helt lyckat med "utsiktsperspektivet" i början. Litet förvirrande.
SvaraRaderaDu har rätt Maria, jag hade tänkt ta bort texten, blev liksom inte färdig... :-).
SvaraRaderaRätt attityd som sagt.
SvaraRaderaNej men så fint på slutet. Bra skrivet!
SvaraRaderaFörstår kvinnans fladdrande näsborrar. Sopor luktar inge' gott, inte ens när de är ens egna. Och jag förstår sophämtaren också. Väl skildrat! :)
SvaraRaderaMen se! Första gången på veckor som jag lyckas komma in här. Gillar texten. Särskilt näsvingarna men även "utsiktsperspektivet" - hittar inget "förvirrande" där.
SvaraRaderaSvar: Ett kryssningsfartyg väger ca. dubbelt mot ett lastfartyg av samma längd, olastat då, annars kan motsvarande lastfartyg väga uppåt tio gånger mer. Man skulle kunna jämföra med att försöka lyfta upp Costa Concordia utan att ta ut vattnet...typ.
fint flytande språk! Jag får en känsla av Roald Dahls deckare t.ex Bädda för död
SvaraRadera