Skrock?

För ett år sen var jag och min kille på fyra veckors solsemester i Florida. Vi hade utan problem, trots tung snöstorm, landat på Arlanda flygplats, kommit in i ankomsthallen och stod och väntade på våra resväskor, när han tog tag i min armbåge, drog mig åt sidan och sa:

- Jag vill göra slut.

Jag hade inte fattat något, inget anat. Ett par månader senare ville min chef ha ett enskilt samtal med mig.

- Vi måste tyvärr säga upp dig, sa han och plockade bland pappershögarna på skrivbordet utan att se mig i ögonen. Det har absolut ingenting med dig att göra. Vi har bara inte råd att ha dig kvar.

Det dröjde inte länge innan nästa bakslag kom. Under en ganska lång tid hade jag gått omkring och varit dödstrött. När jag då och då hade bråttom och sprang uppför trapporna till lägenheten bankade hjärtat så det gjorde ont i bröstet. Därför bestämde jag mig för att gå till min vårdcentral för att kolla. Det visade sig att jag led av alldeles för högt blodtryck och måste äta medicin, kanske resten av mitt liv.

Jag grubblade länge. Så kom jag ihåg. Jag krossade en spegel strax innan vi åkte till Florida och jag hade inget salt i närheten att slänga över axeln. Det måste vara därför. Sju år? Är det verkligen sant?

”Att krossa en spegel betyder sju års olycka. Slänga salt över axeln skrämmer bort oturen.”