Politiker

Som politiker måste man kunna påverka, övertala och lyckas med att få andra att vika in på samma bana. Hon kunde inte se sig själv i den rollen. Hennes erfarenhet var att hon aldrig fick med sig andra. Hennes förslag förkastades varenda gång.  Bara så där till synes anspråkslöst, innan hon ens fått berätta färdigt, satte de stopp. Hade hennes vänner och arbetskamrater så höga tankar om sig själva att de inte ansåg det värt mödan att fånga upp andras åsikter? De tycktes ständigt omsluta sig kring sina egna planer och bjöd aldrig in någon annan.

Var det så, slog det henne, att det var de som inte skulle lyckas som politiker? Alla de som hade sin uppfattning klar redan från början. Skulle folk  tröttna på den typen av individ?

Ledartypen skulle nog förstås ändå ha framgång. De där som alltid kom sättandes med näsan i vädret och en svans med fegisar i en rad bakom sig.

Mats

Ibland kan hon känna att hon vill ta kontakt med sin gamla mobbare. Det är hög tid. Tiden har gått och nu är det mer än femtio år sen det hände. Hon inser att hon kommer att dö tillsammans med det obearbetade traumat om hon inte gör slag i saken. Nu.

I ett anfall av iver letar hon på nätet. Och faktiskt, hon hittar en av klasskamraterna. Fast han kan inte hjälpa henne. Han kommer inte ihåg Mats och har inte kontakt med någon annan från klassen. Trots att hon under åren har mött många trevliga Mats avskyr hon namnet. Hon har byggt upp ett hat som sitter i kroppen som ett sår som hon pillar på och därför aldrig läker. Ibland kan hon inte låta bli. Hon tar fram det gamla klasskortet och stirrar på honom. Stirrar länge. Hon tycker att han ser dum ut. Ful och blekfet. Han kanske inte lever längre.

Hon ser framför sig hur hon står och väntar utanför hans hus. Hur hon stirrar ut honom när han äntligen kliver ut. Hur hon går fram till honom. Han ser förvånad ut. Sen hinner han inte mer innan hon ger honom en rungande örfil.

Protesten

En enda gång hade hon gått i ett demonstrationståg. Första maj var det och socialdemokraternas tåg. Det var länge sen och hon kom inte ens ihåg vad hennes plakat handlade om. Det enda hon mindes tydligt var att hon tappade bort sin dåvarande pojkvän. Ena sekunden gick han där bredvid henne med den röda fanan som vajade och då och då landade mitt i hennes ansikte. Andra sekunden var han inte kvar. Hon tittade sig om. Enbart främmande ansikten. Hon tog några steg åt vänster så att hon gick vid sidan av flocken. Under tiden hon vandrade spanade hon så hon fick ont i ögonen, både framåt och bakåt.

Det tog flera timmar innan hon till slut hittade honom. Han stod invid scenen på Stora torget där Olof Palme höll sitt förstamajtal. Förvånat såg han på henne.

"Vart tog du vägen?"

"Du verkar ju inte precis ha letat efter mig?" sa hon.

"Kan vi prata sen. Jag vill lyssna."

Hon vände på klacken och gick.

Kärlek, lidelse och dyrkan

Veckoutmaning på Kulturkollo: Par i kärlek, lidelse och dyrkan

Finns väldigt många att komma ihåg. Men några som för mig sticker ut är: 

TV-serie:

Jeremy Irons och Anthony Andrews från En förlorad värld

Bok:

Heathcliff och Catherine i Svindlande höjder

Verklighet:

Bonnie and Clyde, förstås även från filmen Faye Dunaway och Warren Beatty som spelade de laglösa och

Georgie Fames låt från 1967 är inte heller så dum:

https://www.youtube.com/watch?v=GgjCHR3ikKQ

Författare:

Maj Sjöwall och Per Wahlöö, som satte grunden för det svenska deckarundret

Popduo:

Sonny & Cher

Som tonåring hade jag en poster på väggen. Något liknande den här:

Foto från https://bravoposters.wordpress.com/

Livet

Hon tänkte länge att hon var ett enda stort misstag. Hon tyckte synd om sig själv och såg alla andra som elaka figurer som ville henne illa. Varför kunde de inte istället ge henne tröst? Krama henne och ge henne värme. Så en dag upptäckte hon lågan inom sig. Gnistan förtrollade henne. Det var som om hon tagit på sig nya glasögon och fått syn på en helt ny värld. Den dagen fick existensen en mening.

Min smärta

ondskan bland oss människor

existerar inte hos andra djur

vad vi kan åsamka en medmänniska

korsar alla gränser

Helgon

Hon satt på ett vitt bulligt moln och blickade ner på livet på jorden. Solen värmde i nacken. Lite för mycket så att svett strilade nerför nacken och kittlade hennes rygg. Den där gången när hon steg upp till himmelen, då för några år sen, hade hon tänkt att hon inte längre skulle kunna uppleva mänskliga förnimmelser. I sin okunskap trodde hon att hon skulle förvandlas till en ängel. Så vad det inte alls. Hon var samma gamla Ella som där nere. Med den skillnaden att nu var hon lycklig. Hon svävade omkring i det blå och mådde oförskämt bra. Då och då när det var bra väder gjorde hon precis som idag, placerade sig på ett lagom mjukt moln och tittade och tittade. Det var som att se en film. Hon kunde zooma in, om och när hon ville. Det var spännande att följa en familj under en dag på nära håll. Att vara där mitt bland dem utan att de visste. Hon var verkligen privilegierad som fått bli ett helgon. Det förstod hon.