Platsen

"Fattar du hur det var för mig?"

Bredvid varandra, med lagom distans mellan oss, hade vi promenerat bort till caféet på andra sidan torget. Egentligen en butik som sålde tidningar och böcker med ett café längst in i lokalen. En grupp tonåringar hade dragit ihop två bord och ställt rakt över rummet. Med en mugg kaffe och en kanelbulle i händerna fick jag tränga mig förbi killen som satt på ena kortsidan. Samtidigt som jag hoppades att jag skulle låta bli att spilla kaffe över hans håriga nacke var jag irriterad över deras totala nonchalans. Inte en ansats att flytta sig. Jag gav dem onda ögat, men det var ingen som la märke till mig.

"Vilket sammanträffande", sa Carola när vi satt oss ner.  "Att se dig här."

Jag tog en klunk kaffe.

"Har du varit här förut?" fortsatte hon. "Alltså på den här platsen. Jag menar ... Norrtälje."

"Fattar du hur det var för mig?" sa jag.

Carola tuggade på smörbullen, svalde.

"Det är så länge sen."

"Tycker du?" sa jag och tittade snett upp i taket medan jag blinkade snabbt. "Lite mer än fem år."

"Lika långt bort som sagan är från verkligheten", sa hon med hög röst.

Tonåringarna skrattade högt så det dånade mellan väggarna. Det var åt något killen på hörnsidan sagt. Jag förstod att det var han som var kungen. Honom alla lyssnade på.

"Vad?"

"Det var bara en fras jag hörde någonstans."

"Visst kommer du ihåg?" sa jag.

"En del."

"Du förstår att det var mobbing du höll på med?"

Carolas axlar skälvde till och hon gjorde en snabb grimas. Under ett ögonblick såg jag rädsla i hennes ögon.