Mitt i sandlådan stod en karusell.
Trägolvet med dess en gång prydligt målade röda färg hade med tiden fått en
matt rostbrun nyans och det nakna träet tittade fram. Två små flickor bakade
sandkakor som de sen monterade på höjden. Det skulle bli ett sandslott. Så reste
de sig upp. Slottet hade ramlat ihop och blivit en helt vanlig sandhög. De
borstade bort sand som fastnat på svettiga händer, armar och nakna ben och gick
fram till karusellen. För att få tempo började de flänga runt. Runt, runt. Så
tog en av tjejerna sats och tog ett språng upp.
"Hoppa!" ropade hon medan
karusellen svängde iväg. "Hoppa nu!"
Den andra flickan snubblade. Höll på att
ramla. Hoppade. Missade. Hamnade med ansiktet rakt ner i karusellens golv. Hon
skrek. Hon spottade blod och skrek.
Karusellerna var väldigt roliga men inte helt ofarliga. Numera tror jag att det inte går att få upp farten så mycket... Jag kan se tjejerna framför mig!
SvaraRaderaHa en bra dag!
Dramatiskt. Såna karuseller finns fortfarande.
SvaraRaderaUsch då! Grupptryck och det gick som det gick/ kram
SvaraRaderaAjajaj, jag minns en karusell i Tennisparken i Vingåker som vi åkte i. Vi snurrade tills vi mådde illa, men vi höll oss kvar
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaVisst är det och var farligt. En hel del som hände i barndomen som kunde vara livsfarligt. Oroliga föräldrar förstod man inte då, men nu ...
SvaraRadera