Äsch

Det var som om hennes hjärna kollapsat under natten. När hon reste sig upp från sängen svartnade det under bråkdelen av en sekund och hon svajade till. Hon damp ner på sängen igen och satt stilla under några minuter. En dusch. Tvätta håret. Borsta tänderna. Sen kaffe, starkt kaffe. En ostsmörgås. Fel ordning. Så gjorde man inte. Äsch. Skit samma. Inget spelade någon roll. Utom att idag skulle det ske.

En line up, som polismannen hade meddelat att det hette. I samma stund som han uttalade orden blev hon upprörd inombords. Han lutade sig fram över skrivbordet, knäppte händerna, höjde ögonbrynen och smilade.

"Inte bli nervös nu", hade han sagt. "Det kommer att ordna sig."

Det var hon inte alls lika säker på. Smärtan i magen var precis som hon inbillade sig att det skulle kännas om någon kastat en näve salt rakt in i hennes ögon.

"Det ordnar sig", sa han igen och reste sig upp. "Då ses vi på onsdag. Prick klockan nio", fortsatte han och höll fram handen.

Det var ingen idé att dra ut på tiden. Att komma för sent skulle bara göra allting ännu värre. Hon drog i sig de sista dropparna kaffe och bestämda steg gick hon mot ytterdörren.