Samtalet kom klockan åtta på
morgonen. Som vanligt hade Britt kämpat sig upp ur sängen klockan sju, i bara
nattlinnet och barfota haltat bort till hallen och tagit med sig morgontidningen ut
i köket. Ibland hade hon funderat över varför det var så viktigt för henne med
frukostritualen och kommit fram till att den var en kraftkälla hon inte kunde
vara utan. En distinkt känsla låg i bakhuvudet att hon annars, om hon låg kvar
i sängen, inte skulle komma upp den dagen över huvudtaget. Sin situation hade hon accepterat
för länge sen. Hon var inte ett dugg
ängslig längre. Bara det där steget upp ur sängen, sen rullade allt på. Hon lyfte luren och sa:
"Det är Britt."
"Britt? Är det Britt Sundström
jag talar med?"
"Just det."
"Så bra. Nu vill jag att fru
Sundström lyssnar på mig. Noga."
Egentligen hade hon velat svara att
hon lyssnade om hon hade lust, inte annars, men hon höll tyst.
"En oenighet har upptäckts. En
ny okänd part har hört av sig. Det gör att allt kommer att ta längre tid än
beräknat. Det kommer att dröja innan vi kan vara klara. Vi jobbar på så snabbt
vi kan", sa rösten och tystnade.
Britt sa inget. Hon var tillsagd
att lyssna.
"Hallå!"
"Jag är kvar."
"Har ni inget att
invända?" sa rösten.
"Det skulle väl inte
hjälpa."
"Det har ni förstås rätt
i."
"Så ... då kan jag återgå till
min morgontidning och ostfralla?"
"Visst, visst. Vi hör av
oss."
"Bry er inte om det. Jag struntar i vilket,
förresten", sa hon och la på luren med en smäll.
Det var ord och inga visor där men jag hade väntat mig ett lite annorlunda svar. Osäkrare på något vis...
SvaraRaderaJag gillar verkligen Britt! Undrar vad som tar tid att få klart... blir det en fortsättning?
SvaraRaderaBlir nyfiken men det är kanske det som är meningen / Kalle Byx
SvaraRaderaTack ni alla! Jo jag tycker att Britt är lite tuff :-). Kanske blir en forts ...
SvaraRadera