Burken

Smärtan Anna upplevde. Som om någon stod bakom henne och spetsade hennes nacke med ett antal vassa knivseggar. Hon skrek och såg inbillade eldsflammor som fick hennes hjärna att spraka av hetta.  Så fick hon ett bättre tag om konservburken som hon precis varit på väg att öppna och vräkte den över axeln. Burken dunkade i något mjukt. Långsamt hasade något ner över hennes rygg och landade på köksgolvet med en duns. Anna vände sig om och tittade ner, fortfarande med  fingrarna hårt knutna om soppburken.

Angelo låg helt stilla. Hon ställde sig ner på knä och petade lätt på katten. Den var orörlig. Tankarna virrade runt. Hur skulle hon kunna berätta för Astrid att hennes katt var död? Ingenting var så viktigt för henne som Angelo. Kunde hon hinna köpa en ny som såg likadan ut? Nej, det skulle Astrid märka direkt. Hon böjde sig längre ner, med näsan bara några centimeter från kattens nos. I det ögonblicket. Två vansinnigt giftgröna ögon stirrade upp på henne, spetsiga små tänder och ett fräsande som skar i öronen. Hon ropade till och kastade sig bakåt. Det sista Anna var medveten om var att hon stötte huvudet i något hårt.