Hon

Nu är hon gammal. Struttar fram som en struts, brukar hon säga. Ända sen hon var liten flicka har hon gillat att uttala sig drastiskt och med drypande ironi. Omgivningen tyckte inte att en flicka skulle prata på det vulgära sättet.  Det passade sig inte, sa de. Fast det är ju det skämtlynne hon är född med. Ibland undrar hon vem hon har ärvt det av. Om det var far eller mor. Det var nog mor. Hon kunde bita ifrån. Numera struntar hon i vad folk tycker. Hon kan verkligen inte bry sig om mindre vad andra säger om henne än vad hon redan gör. Hemma haltar hon fram och tillbaka i vardagsrummet och mumlar för sig själv. Det enda roliga hon har nu för tiden, att fundera ut nya kvicka kommentarer. Hon har alltid ett antal på lager som hon plockar fram vid rätt tillfälle. Ibland får hon ett skratt, ibland bara en sned grimas. Det viktigaste är ändå att hon över huvud taget får en reaktion.