Vacker

Hon var faktiskt ännu vackrare än jag trodde. Jag kommer mycket väl ihåg den gången när jag såg filmstjärnan Norma Romone i verkligheten. Det var i London och av en händelse befann jag mig på Leicester Square. Jag och Leif hade precis ätit middag på en indisk krog i närheten. Den restaurangen kan jag rekommendera om man gillar indiskt. De har världens bästa myntasås och har en gammal böjd man som vaktar dina ytterkläder.

När vi kom ut var det fullt hallå. Tjockt med folk och jag la märke till att en liten del av platsen var inhägnad med kravallstaket.

"Vad är det som händer?" frågade jag en förbipasserande.

"Norma Romone kommer snart", svarade han.

Norma Romone? Henne måste vi vänta på. Så kom hon en halvtimme senare. Hon klev ur en svart jättelimousine. Det råkade bli så att jag stod precis intill där bilen stannade. Jag såg henne på nära håll. Hennes becksvarta tatuerade ögonbryn, den mörka tjocka linjen som följde ögats form, hennes stora blonda hövolm till frisyr. Och jag såg linjerna. De skarpa rynkorna som bildade en spretig bukett i ögonvrårna, fårorna längs kinderna som snuddade vid den skarpt röda munnen.

Trots det var hon vacker. Faktiskt ännu vackrare än jag hade trott.