Regnet

När hon kom ut på gatan hade det precis slutat regna. Den speciella doften som uppstår efter regn brände i näsan. När hon var liten flicka trodde hon att det var daggmaskarna som luktade. Antagligen för att maskarna alltid kröp upp ur asfalten. Dem såg hon aldrig annars men nu låg de utspridda på trottoaren. Kanske var de törstiga  och ville läppja vatten. De flesta var orörliga, såg döda ut. En del var det bara brun oformlig smet kvar av. Om hon tittade nära kunde hon se märken efter skosulors mönster.

Hon hade aldrig frågat någon varför det luktade så konstigt efter skyfall. Hon hade underliga tankar ibland. Funderingar som hon trodde att hon var ensam om och som hon inte vågade dela med andra. Så slog det henne. När hon var på landet låg en distinkt arom av fuktig skog och jord efter regn. Det luktade friskt och gott och hon andades in djupt för att få in så mycket syremättad vällukt som möjligt. Uppfylld av lusten hon kände. Till och med när vindar från grannens hästgödsel drogs med in i hennes kropp andades hon vällustigt.

Hon bestämde sig för att det var asfalten i stan som luktade när den fuktades. En oljig lukt som frätande spred sig över kvarteren. Så var det.