Skrinet

Jag hittade den i skrinet när jag skulle städa upp efter mamma. Hon kom aldrig hem efter senaste sjukhusbesöket. En kopp kallnat te stod på köksbordet och en halväten skinkmacka. Jag såg en grön genomskinlig hinna vila över den gråaktiga skinkan. Mamma hade tagit ett enda stort bett över ena hörnet av mackan. Märken efter hennes tänder syntes tydligt. Jag vände mig om och gick rakt igenom hallen bort till sovrummet. Med hastiga steg gick jag fram till byrån. Ringen. Den hade inte suttit på mammas högra ringfinger längre. Skrinet stod där precis som det alltid hade gjort. Det var låst. Det simpla låset var lätt att lirka upp med en av mammas hårnålar. Det hade jag gjort förut många gånger när mamma inte var hemma. Det kittlade i magen. Jag visste att mamma inte gillade att jag rotade i hennes saker. Jag älskade att hänga på mig ett antal halsband och en drös med armband. Sen betraktade jag mig själv länge i spegeln. Låtsades att jag var en känd filmstjärna. 

Där låg den, den breda guldringen med infattningar av stora briljanter. Jag tog upp den, kände tyngden i handflatan och provade sen att sätta den på mitt ringfinger. Den passade precis.