Poeten är skoningslös. Fragmenten hon skriver ryms inte i min
vokabulär. För mig är det totalt stängt. Omöjligt att komma nära orden. Hon
tror möjligen att hon skänker mig en gåva i livet. En sanning så stark att jag inte
har förmåga att föreställa mig den. Hon måste hjälpa mig att förstå
verkligheten. Likväl, det fungerar inte. Jag blundar och försjunker i grubbleri.
Nej. Inte ens slutet ger mig någonting.
"En sanning så stark..." Gillar. Jaget fattar noll men dissar inte poeten ändå.
SvaraRaderaPoesi är svårt, åtminstone om man tror att man ska förstå. Att bli berörd är tillräckligt tycker jag. Bra skrivet.
SvaraRaderaIbland förstår man ingenting, och andra gånger blir man djupt berörd. Bra skildrat!
SvaraRaderaPoesi kan vara mer eller mindre tillgänglig. Ibland begriper jag inte allt.
SvaraRaderaÖnskar dig en trevlig helg!
En del är djupare än dom behöver vara!
SvaraRaderaFrustrerande, irriterande...:-(
SvaraRaderaSå bra skrivet!! Gillar dina djupa formuleringar som ju är glasklara i innebörd.
SvaraRaderaTacka alla kommentatörer!
SvaraRadera