Det finns inget bättre än att gå
och se en teaterföreställning. Jag, som kvinna, går alltid dit med en känsla av
trygg samhörighet med de andra i publiken. De allra flesta som går på teater är ungefär som jag. Faktum är att jag känner ren kärlek till den som sitter vid
min sida. En främling men ändå inte när jag ser tårarna av rörelse som liknar
mina egna.
Eftersom jag bor i en förort långt
ut och inte äger någon bil tar jag tåget in till storstan. Jag gör mig alltid
omsorgsfullt i ordning inför besöket. Jag duschar och tvättar håret och speglar
mig länge. Kollar att jag ser presentabel ut från alla håll.
Barnen som fyller tågkupén, inte
ens de kan störa mig. Jag kopplar bort stojet och går helt in för att försätta
mig i rätt känsla inför mitt äventyr. Mitt hjärta är uppfyllt av guldet som
snart kommer att omge mig. Guldet i min annars enformiga tillvaro utan glans.
I sanning ett nydanande perspektiv på scenkonsten! Bra!
SvaraRaderaSvar på kommentar hos mig: Jag kan inte förstå varför du tror att min fiktiva text skulle handla om MIG?? ;)
Nej nu när du säger det så ... var fick jag det ifrån ;-)?
RaderaJättefint perspektiv och bra skrivet. Sista meningen gör mig vemodig.
SvaraRaderaDet är något visst att gå på teatern men för min del blir det för sällan.
SvaraRaderaHa en bra tisdag!
Inte jag heller går särskilt ofta. Men NÄR jag går har jag lagt märke till männens bortavaro. Mest kvinnor.
SvaraRaderaTACK!
Känns som om du har skrivit om mig!!!
SvaraRaderaHaha! Det tänkte jag inte på ...
RaderaHar fått för mig att jag skulle vilja skriva en teaterpjäs någon gång, men till det behövs erfarenhet av att gå på teater. Och där är jag långt ifrån "jag"-et i din berättelse. Går en gång vart tredje år. Typ. Fint skrivet.
SvaraRaderaHar förstått att det är väldigt speciellt att skriva ett teaterstycke. Skulle kanske vara roligt att prova. Har aldrig funderat över det. Går ungefär lika ofta som du på teatern.
Radera