Nu längtade hon till framkomsten.
Utan att riktigt vara viss om det, förstod hon att de stod nära intill.
Dofter och avlägsna röster som var välbekanta och trygga.
Ljuset hade tidigare bara varit ett litet skimmer som hon skymtade då och då.
Så
minimalt att hon inte visste om det verkligen fanns där.
Hon log när ljuset utvidgade
sig och kom emot henne.
Eller var det hon själv som närmade sig?
När ljusstrålen
omfamnade henne försvann allt.
Fint skrivet.
SvaraRaderaJättefint skrivet om vad jag tolkar som dödsögonblicket...? Eller?
SvaraRaderaInvaggad i en skön känsla som plötsligt bryts - bra!
SvaraRaderaAtt hinna längta efter det och sen gå upp i det - vilken förträfflig död.
SvaraRaderaVilken fin övergång, tolkar det också som dödsögonblicket. Gillar "igenkännandet av dofter och välbekanta röster"
SvaraRaderaJo men visst är det min dröm om en död utan ångest!
SvaraRaderaSå fint formulerat och så tryggt utan rädsla.
SvaraRaderaSåg nästan en nära-döden-upplevelse framför mig! Finns skrivet!
SvaraRaderaTack Znogge och Pia!
SvaraRadera