Det kändes. Som ett slag mitt i magen.
Med mer kraft än Elin visste att hon hade lyckades hon undvika att innehållet i
nästa ögonblick kastades upp. Det hade i så fall hamnat rakt på hans nyputsade blänkande
skor. Det hade hon vid närmare eftertanke faktiskt kunnat njuta av. Elin föreställde
sig hur hon skulle ha stirrat på det onämnbara under någon sekund och sen vänt
på klacken och gått därifrån. Nu var det för sent. Tillfället var borta.
Aj då.
SvaraRaderaNästan så att man hade velat se det ;-)
SvaraRaderaTrevlig lördag!
Bra!
SvaraRaderaSå synd! Kändes - Bra!
SvaraRaderaTack för respons!
SvaraRaderaBra skrivet. Ibland önskar man att man agerat annorlunda i efterhand.
SvaraRaderaSå är det och tack!
Radera