Det var så det började. Tonåren startade det hela, konstaterade hon. Nu
många år senare förstod hon hur obegriplig hon var. Till och med ofattbart
kufisk inför sig själv. Osannolikt hur otroligt mycket de åren präglat hennes
liv. På gott och ont. Mest på ont. Det var som om hon ända sen dess försökt förstå
och ihärdigt försökt justera sitt knepiga jag. Hon som gjorde och tänkte en
massa besynnerliga saker.
Ett tag tänkte hon att hon inte var frisk. Eller i
alla fall att hon hade en mental missbildning, som gjorde att hon inte i förväg
kunde inse och förutse konsekvenserna av sina handlingar. En del av de värsta
ogenomtänkta grejerna hade avtagit med åren. Men inte alla. Knäppa saker hände att hon gjorde fortfarande. Fast i mindre farlig skala.
En text som väckte mycket tankar. Det skulle kunna bli hur spännande eller tragiskt som helst.
SvaraRaderaLåter som tonåring som i dag skulle få en diagnos. På gott och på ont...
SvaraRaderaVi gör alla underliga saker - skrev inte Dostojevskij om det där med våra irrationella handlingar eller minns jag fel...? Men sen utvecklas ju det rationella tänkandet med åren, hjärnan är tydligen inte så bra på det upp till 25-årsåldern eller nåt.
SvaraRaderaDu satte igång tankarna, helt klart. Verkligen bra! :D
Tänkvärd text!
SvaraRaderaJag undrar om inte alla tonåringar tänker så, mer eller mindre...
SvaraRaderaTack för respons!
SvaraRadera