Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

tisdag 26 september 2017

Jag är noga

Jag hade bestämt mig redan dagen före. Då går det inte att låta bli. Jag är noga med att inte fega ur. Regnet öser ner. Himlen tömmer sina voluminösa lager av nederbörd. Jag kliver i mina löpardojor och sätter en citronfärgad keps på huvudet. Redan efter några minuter är jag sjöblöt. Det gör ingenting. Luften är ljummen. Det är bara skönt. Så hör jag fågeln. Det låter som om en kråka flyger i mina spår. Ett lika taktfast kraxande som mina löparsteg. Så förstår jag. Det är ingen fågel. Det är högerskon som är vattenfylld och som för varje steg ger ifrån sig ett högt knarrande läte. Först när jag närmar mig hemmet. De sista tio stegen. Då hör jag även vänstra skon. 


10 kommentarer:

  1. Det finns gränser kanske... bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo gränsen går vid snöstorm ... tror jag :-).

      Radera
  2. Rolig text! Har sprungit i ösregn en gång, gör ogärna om det... ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Nej, det är lite jobbigt. Men är det inte råkallt samtidigt kan det ändå funka rätt bra.

      Radera
  3. Men det var kanske just det sällskapet som behövdes under turen!

    Kram och god tisdag :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Znogge , precis! Jag kände så.

      Radera
  4. Att springa i regn är underbart, men det får inte hällregna. Känner igen känslan på skorna, kul beskrivet.

    SvaraRadera