Jag

En stor gäsp. Jag suckade djupt och tittade på klockan. Snart lunchdags och jag låg fortfarande kvar i sängen. Det gick bara inte att höja huvudet ur kuddens mjuka dun. Om möjligt än mer otänkbart att lyfta överkroppen och resa mig upp. Istället vände jag på kroppen och la mig på andra sidan, placerade handflatan under kinden och sen slöt jag ögonen. Igen.

Upplevelsen var tudelad. En del av mig njöt, den andra delen skavde smärtsamt mot min hud. Dåligt samvete. Igår kväll la jag mig klockan nio. Jag hade alltså sovit i fjorton timmar. Inte sovit konstant förstås. Jag hade vaknat med ojämna mellanrum. Sen slumrat eller somnat om. Du får ta dig i kragen, hörde jag mamma säga. Men det var omöjligt.