"Är
du ensam?" frågade han med ögonen på drinken han höll på att
göra klar.
"Mm."
Jag
tyckte inte om att erkänna det, men ville inte heller ljuga. Att
vara ute ensam var inget jag basunerade ut. Jag
skämdes. Tyckte att det skrek om mig att jag inte hade några vänner och även för
övrigt var fullständigt misslyckad.
"Jag
slutar klockan tolv", sa han medan han drog med trasan över bardisken och
kastade en blick på henne.
"Aha."
Jag
kollade klockan. Den var halv elva.
"Om
du har lust kan vi ses här."
"Jag
får se", sa jag samtidigt som jag tog tag i drinken.
Jag höjde glaset mot honom, gled jag ner från stolen och började gå mot den
breda dörröppningen in till danssalen. Jag hörde musiken. Det var My sweet lord
med George Harrison. Sekunden innan jag klev över tröskeln vred jag på huvudet
och tittade tillbaka. Han var i full färd med att hälla öl i en stor sejdel och
såg inte mig. Jag stod en stund, lutade mig mot ena långväggen och läppjade på
drinken. Min blick vandrade fram och tillbaka över dansgolvet, vilade då och då
några sekunder på dem som dansade. De var diffusa, som en enda främmande kropp
som rörde sig fram och tillbaka. Jag undrade om någon la märke till mig. Om det
syntes tydligt, strålade ut som från en sol, hur övergiven jag var. Att alla därför
undvek mig. När dansen var slut och paren skingrades blev känslan en aning lättare.
Tjejer och killar omgav mig i grupper och ingen såg mig lika tydligt längre.
Drinken måste ha varit ovanligt stark. De tunga tankarna försvagades. Jag
struntade väl i att jag bara fick betrakta hur andra virvlade runt. Att jag inte
fick vara med. Jag hade ju en träff senare, om jag ville. Klockan var kvart
i tolv. Snart slutade han. Han väntade
på mig när jag kom.
"Ska
vi ta en bil?"
"Mm."
Han
klev ut i gatan och visslade på en taxi som precis i det ögonblicket närmade
sig. Vi klämde in oss i baksätet på Volvon. Jag såg mest konturerna av hans
huvud och överkropp. Hans ansikte låg i skugga, men jag kände att han tittade
på mig. Det slog mig att jag inte frågat vad han hette.
Så bra!
SvaraRaderaJa, det tycker jag också!
SvaraRaderaVerkar farligt det där. Fin skildring av hennes känslor.
SvaraRaderaHoppas att avsikterna var goda...
SvaraRaderaBra skrivet!
SvaraRaderaKusligt...
SvaraRaderaJa visst är det kusligt. Tack för kommentarer!
SvaraRaderaJahaja, jag undrar vart detta kan leda?
SvaraRaderaJa, bara jag vet, Pia ;-).
SvaraRadera