Väskan
använde han som kudde. I den låg allt han ägde. Han vågade aldrig somna riktigt,
utan hade alltid ett öga halvt öppet. Armarna höll han i kors över bröstet. Som
ett sorts mentalt skydd mot inkräktare. Sömnbristen började tära allt mer. Han visste
att det inte fungerade länge till. Nu måste han finna en säker plats. Någonstans
där han kunde få sova. En hel natt.
Tanken förföljde honom. Oroade honom. Gjorde honom än mer matt. Måste bara vila lite till.
Foto från: http://www.flickr.com/photos/namaste04/10874738856/sizes/z/in/photostream/
Nu var vi inte inne på samma spår, men ditt spår lämnar mer åt fantasin...som vanligt. Jag gillar det :-)
SvaraRaderaMen dina ord var härligt romantiska!
RaderaBra! En verklighet för många, tyvärr.
SvaraRaderaBra! En verklighet för många, tyvärr.
SvaraRaderaEn verklighet som berör och du har fångat upp den bra i din text, bra!
SvaraRaderaKommer att tänka på uteliggare, bra fångat!
SvaraRadera