Hennes röst

Hennes röst fick min kropp att vibrera. Jag ville inte att hon skulle sluta prata. Jag lutade mig tillbaka i stolen, betraktade henne och lyssnade.  Det fungerade inte.  Hon funkade inte. Hela tiden slickade sig hon sig om läpparna så att de glänste i det skarpa ljuset från taklampan. Dessutom satte hon armbågarna på bordet, knäppte händerna och började rulla tummarna.

Med en hastig rörelse svängde jag bägge benen upp på bordet, lutade mitt huvud tillbaka och blängde rakt in i det smutsvita taket. Men det var för sent. I taket satt bilden av hennes blöta mun och rullande tummar fastklistrad. Jag blinkade hårt, blundade, skakade på skallen och drog med fingrarna över ögonlocken. Det hjälpte inte.