Min värld exploderar när din
blick möter min och du för ett kort ögonblick låter mig njuta av hela din nakna
själs fullständighet. När dina ögon, likt stjärnor i det vi kallar vår oändlighet,
ett hastigt flämtande andetag senare letat sig vidare, skriker jag instinktivt rakt
ut i en enorm längtan. Du lämnar mig fallen till marken, darrande, kippande
efter andan, oförmögen till allt. Din blick har lämnat min och mitt hjärta
brinner.
Vårt första möte var så in i
bänken klichéartat. Det insåg jag nu, långt efteråt. Min passion för dig fick
ett abrupt slut. Insikten slog mig snabbt och hårt. Jag inte var den enda. Det
fanns många fler.
Den klichén fick du till! Bra skrivet Känner vemod.
SvaraRaderaVacker och fyllt av vemod! Har saknat dina texter!
SvaraRaderaVacker och fyllt av vemod! Har saknat dina texter!
SvaraRadera