En kliché

Min värld exploderar när din blick möter min och du för ett kort ögonblick låter mig njuta av hela din nakna själs fullständighet. När dina ögon, likt stjärnor i det vi kallar vår oändlighet, ett hastigt flämtande andetag senare letat sig vidare, skriker jag instinktivt rakt ut i en enorm längtan. Du lämnar mig fallen till marken, darrande, kippande efter andan, oförmögen till allt. Din blick har lämnat min och mitt hjärta brinner.

Vårt första möte var så in i bänken klichéartat. Det insåg jag nu, långt efteråt. Min passion för dig fick ett abrupt slut. Insikten slog mig snabbt och hårt. Jag inte var den enda. Det fanns många fler.