Egentligen hade hon lätt till
skratt. Men det var det ingen som trodde. Många antog att hon alltid varit lika
allvarsam. Att hon var född med ett sjukligt svårmod och ständigt gick omkring
med nedåtpekande mungipor. De menade att hon var helt humorbefriad. Och inte
kapabel att brista ut i skratt. De drog slutsatsen att hon aldrig skulle kunna berätta
en rolig episod ur livet eller en påhittad lustig historia.
För henne blev det en fobi. Hon
förstod vad umgänget tänkte om henne, vilket gjorde att det blev fullständigt
omöjligt att få fram ett skratt. Även om hon var road och kände skrattet bubbla
och försöka ta sig upp genom halsen. Det fastnade någonstans på halva vägen.
Alltid. Det blev inte ens ett litet fnitter.
Bra!
SvaraRaderaFörstår precis!:-)
SvaraRaderaBra!
SvaraRaderaBra text!
SvaraRaderaÅh jag hoppas hon träffar den som lockar fram hennes skratt
SvaraRadera