Vinden ven

Det susade i öronen. Som om hon var ute på öppna havet och vinden ven runt hennes huvud. Havet som var mörkt och fientligt. Inte ett dugg inbjudande. Hon var rädd att hon utan att egentligen vilja det skulle ta steget rakt ut. Och försvinna ner i djupet. Inte kunna andas. Kämpa för att få luft. Ögonen tårades. Med grumliga ögon stirrade hon på fotot. Kunde inte låta bli. Hon undrade om det var det hon ville. Tvinga sig själv. Kanske var det ett straff. Att inte kunna ta ögonen från bilden. Att smetas fast vid porträttet. Eller var det i själva verket en befrielse?