Bära eller brista

Efteråt förstod hon inte hur hon tänkte. Fast, jo, det gjorde hon visst. Siktet var inställt på ett slag mitt i nian. I den röda pricken i mittpunkten. Tanken fanns där redan när allt hände, i samma minut som hon fick veta. Olika planer började cirkla runt i hennes huvud. Faktum var att det var med glädje hon planerade handlingen. Funderade över olika strategier och försökte sätta sig in i konsekvenser av olika scenarier.

Till slut bestämde hon sig. Det fick bära eller brista. Hon brydde sig inte om vilket. Bara att hon skulle göra det. Det var en klassisk strategi, men inte sämre för det. Han hade, hoppades hon, missat att extranyckeln inte hängde kvar i nyckelskåpet. För många nycklar för att kunna se var och en. Eftersom hon inte kände till den nya kvinnans tider fick hon först spana.

En mörk, regnig och blåsig sen eftermiddag i november smög hon rakt över gräsmattan fram till ytterdörren. Låste upp och gick in. Raka vägen fram till hans garderob. Gick snabbt till verket. Klippte sönder alla hans trettio skjortor och alla hans randiga slipsar. Fingrarna darrade av lust. Ett högt skratt lämnade hennes läppar. Ett snitt rakt över. De avklippta tygerna dalade ner på golvet. Sen gick hon över till byxorna. Hon klippte bara av ena benet. Hon fick ta i lite mer med byxorna. De var inte lika lättarbetade. Det var när hon precis öppnat dörren för att slinka ut, som hon såg honom. Med långa steg kom han klivande över uppfarten. Han hade redan sett henne.

”Polisanmälan!”, skrek han. ”Du kommer att få skaka galler för intrång i annans privata egendom.”

Då hade han ännu inte sett garderoben.