Jag satte mig längst fram i aulan. Helt ensam i raden. Jag
sneglade bakåt och såg den ena efter den andra kliva in i den enorma lokalen. Kvinnor
och män som med sökande blickar såg ut att fundera på var de skulle slå sig ner. Efter
en stund var de flesta platserna bakom mig upptagna. Det var då hon kom släntrande
nerför gången. Hennes vita vinterjacka upplevdes näst intill självlysande bland
alla andras mörkgrå och svarta.
”Kan jag sitta här?”, sa hon och nickade mot platsen bredvid
mig.
”Javisst”, sa jag.
Jag reste mig upp för att lämna plats. Hon krängde av sig
jackan. Jag slängde några snabba blickar på henne. Under hade hon en vit
mohairjumper med rosa glitter påsytt i ränder fram på bröstet. Hennes jeans i
vitt skinn satt hårt över baken. Kvinnan satte sig och la ena benet över det
andra.
”Jag funderar på en sak”, sa hon.
”Jaha?”
”Jag har sökt, tror jag, mer än fyrtio jobb under de senaste
två månaderna.”
Jag vände mig mot henne, nickade och log. Hon stirrade på
mig. Hennes ljusbruna lösögonfransar var så långa att de dolde ögonen en aning.
”Jaha?”
”Och ingen av dem ville ha mig.”
När hon pratade gestikulerade hon med sina slanka händer med
välmanikurerade långa fingernaglar. Jag blev nästan hypnotiserad av det vita
nagellacket med skimrande små guldiga stjärnor.
”Vad konstigt.”
”Jag förstår ingenting. Jag som är så himla duktig, fantastiskt
framåt och har erfarenhet av så mycket”, sa hon och rufsade sitt kortklippta
ljusa hår.
”Konstigt”, sa jag, la huvudet på sned och betraktade henne.
”Varför inte ta mig bland alla dessa stollar som får jobben
istället för mig?”
”Konstigt”, sa jag igen.
Bra! En text som gav mycket att tänka på.
SvaraRaderaBra. Tänkvärt.
SvaraRaderaJa, en del saknar självinsikt. Din text beskriver vår oförmåga att vara öppna och ärliga. Skulle vilja veta fortsättningen. Bra!
SvaraRaderaBra skrivet!
SvaraRaderaJa där fanns nog en del att fundera på : )
SvaraRaderaHon borde få hjälp med sina funderingar.
SvaraRaderaHon skulle nog kunna liva upp många arbetsplatser och medföra högre arbetsinsatser :)
SvaraRaderaJa, vad ska man säga...
SvaraRaderaKan ju hända att det fanns något där bakom glittret som alla blev bländade av eller fanns glittret för att dölja tomheten...vem vet? Bra skrivet i alla fall...
SvaraRadera