Stram

Om min pappa sa många att han både var stram till sättet och såg stram ut. Han gick alltid med ryggen rak som om han alltid medvetet sträckte på sig. Vet inte hur många gånger han ropade efter mig:

”Sträck på ryggen! Sluta se ut som en slashas.”

Han visade aldrig några känslor, utom när han var arg. Då mörknade blicken och jag vågade inte titta in i hans ögon. Han skrattade sällan, bara ibland när han var onykter.

Men jag kommer faktiskt ihåg en rolig historia han drog ibland. Så här var den:

En pojke sitter bak och fram på sin cykel.

En annan pojke frågar:

”Varför sitter du bak och fram på cykeln?”

Varpå han på cykeln svarar:

”Du vet väl inte åt vilket håll jag ska cykla?”