Min novell
Novell utgiven på HOI förlag
lördag 21 april 2012
Ingen återvändo
Jag
befinner mig i luften. Långt, långt under mig ser jag blått mörkt vatten. Vågorna
rister som om det blåser isiga vindar därnere. Varför är jag här? Har jag
hoppat från bron? Tappade jag balansen och ramlade? Mitt långa hår flyger och slår
i ansiktet. Jag brer ut mina armar och ben till kroppen bildar bokstaven X. Jag
rör mig planlöst. Vindarna styr mig. I huvudet ekar ett högt lockande rop. Om och
om igen uppfattar jag ett svagt skri på hjälp. Kom. Kom hit. Det finns ingen återvändo, går inte att ångra sig. Snart
kommer min kropp att slås sönder av den betonghårda vattenytan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kusligt. Olikt det du brukar skriva.
SvaraRaderaJag läser det metaforiskt. Sådär tycker jag att det känns när jag måste fatta ett svårt beslut och genomföra det.
SvaraRaderaMardrömsaktigt på ett obestämbart sätt, men det kan också vara ett fallskärmshopp och då blir läsningen helt annorlunda!
SvaraRaderaRiktigt otäckt. Men bra skrivet
SvaraRaderaÖvertygande rapport från en plats som saknar - just det...
SvaraRaderaGillar mycket. Ovanlig text med speciellt perspektiv. Mmm!
SvaraRaderaBra
SvaraRaderaSnacka om en text som grabbar tag! Fastnar alldeles särskilt vid det svagt uppfattade skriket på hjälp. "Kom. Kom hit." Det är hemskt och vackert på samma gång.
SvaraRadera