Hon hade åkt direktbuss från Malaga. Den hade kört non stop.
Två chaufförer turades om att ratta bussen, men de stannade aldrig. Med bussen
fortfarande rullande i etthundra kilometer i timmen reste sig den ene medan den
andre klämde sig förbi och tog över ratten. Ingen chans att få duscha och att
sova hade varit totalt omöjligt. Mesta
tiden hade Lisa suttit och stirrat ut genom fönstret utan att egentligen se vad
det var som svepte förbi utanför. Sen färja sista biten. Äntligen framme.
På sitt flottiga hår hade hon satt en tunn flaggblå sjalett som
hon knutit i nacken. Iklädd samma slitna Levisjeans, vita bomullstopp och blå
gympadojor som hon satte på sig för mer än fyra dygn sedan, kände hon sig som
en hippie som dykt upp från slutet av 1960-talet. Lisa böjde sig ner och tog
tag i sin röda ryggsäck. Den var smutsig i kanterna och nött kring sömmarna.
Med ett kraftigt grepp slängde hon upp den på högra axeln och anslöt sig till
kön av människor som skulle av färjan som nyss lagt till i Trelleborgs
färjehamn. Det rörde sig oroligt inombords, illamående steg upp från magen. Det
krampade i halsen. Lugn, var lugn. Med munnen stängd drog hon in luft genom näsborrarna
och blåste sakta ut mellan läpparna.
Sakta började hon gå mot utgången, tog steget ut på rampen.
Såg till att hon gick jämsides med ett par i femtiofemårsåldern, som verkade vanliga
och som hon uppfattade som propra.
Uniformerna syntes på långt håll. Hon gick förbi dem med
fast blick, stint stirrande rakt fram. När hon precis öppnat dörren ut mot
parkeringen hörde hon ropet.
-
Du där, med röd ryggsäck, kom tillbaka. Vi ska
söka igenom ditt bagage.
Lisa vände sig snabbt om och medan hon fortfarande höll i
dörren, betraktade hon kvinnan i mörk kostym med tullens emblem på ena
bröstfickan. Kvinnan lyfte ena handen och vinkade tillbaka henne med
pekfingret.
-
Absolut, svarade Lisa, men det enda ni kommer
att hitta är mina smutsiga kläder.
Tulltjänstemannen
svarade inte utan fortsatte att vifta med fingret. Hon skulle bli tvungen att gå
tillbaka.
De borde ta de välklädda i stället. Fint skrivet.
SvaraRaderaSpännande, hoppas det blir en fortsättning!
SvaraRaderaJag får en känsla av att hon inte har rent mjöl i ryggsäcken...
SvaraRaderaVäl berättat. Hade hon något i ryggsäcken? Gillar Kalle Byx slutsats.
SvaraRadera