En mörk siluett

Hon avvaktade tills hon hörde snusningar från deras sovrum. På tå smög hon ut ur sitt rum, ljudlöst tog hon sig fram till trappen. På nakna fötter gick hon sakta, oändligt sakta, neråt. För varje trappsteg stannade hon och lyssnade. Inget ljud, helt tyst, inte ens deras snusningar hördes längre. Hon tyckte att det tog en fullständig evighet innan hon till slut lyckades komma ner i hallen, tassade in i köket. Från köket såg hon dörren in till gästrummet. I det dova nattljuset avtecknade sig en mörk siluett. Han stod i dörröppningen. Han väntade på henne.