Clownen

Han var oerhört lätt att avfärda som oseriös. Det började med att han knappt hunnit bli vald förrän han meddelade att han skulle skilja sig. Sen tog det bara någon månad innan han visade sig ute på krogen med en ny vacker dam. Vid en förfrågan från en journalist, som av en slump råkade befinna sig på samma restaurang och som vågade gå fram till deras bord, avslöjade kvinnan att hon var fotomodell, skådespelare och att också hon hade varit gift tidigare. Seriositeten blev inte massivare av att han var oerhört pimpinett och valde blott och bart kostymer från berömda, internationellt erkända designers.

När jag studerade honom stående i talarstolen, la jag märke till hur ofta han rättade till håret, upprepade gånger kände så att översta knappen i kavajen fortfarande var stängd och hela tiden fyrade han av stora leenden med sina knallvita tänder.

Det gick inte att ta miste på att han tyckte om att frottera sig med internationella celebriteter. Det riktigt lyste om hela hans pudrade ansikte och gångstilen liknade en tupps raka, näst intill bakåtlutande ryggparti.

Med hög, klar stämma och gnistrande bruna ögon lovade han att genomföra ungefär trehundra angelägna reformer. Det blev inte mycket av någon av dem. Möjligtvis två. Fast om jag ska vara ärlig var de två förändringarna faktiskt oerhört viktiga och gjorde stor skillnad för många människor.

I det stora hela var han ändå mest en clown