Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

torsdag 18 augusti 2011

Skogen

Min barndom är sjumilaskogarnas. Jag växte upp i ett genuint brukssamhälle i Bergslagen. Det var ett starkt segregerat samhälle, där platsen i hierarkin avgjorde var du bodde. En gång råkade jag befinna mig i tobaksaffären nere i centrum samtidigt med fru Överingenjör och samhällets sopåkare. En fryntlig äldre man i blå overall och med rödblommiga runda kinder. Jag betraktade hur den fina damen höll för näsan och flyttade sig en bit bort från mannen.

Det var även skillnad på tjänsteman och tjänsteman. En, som det kallades högre tjänsteman, bodde högre upp i backen, närmre skogen än lägre tjänstemän.

Min familj hade relativt nära till skogsområdet. På försommaren gick jag och mamma längs den nedlagda smalspåriga järnvägen. Vi visste precis var vi skulle vika av in i skogen, gå några hundra meter och där öppnade sig en glänta med ljuvligt doftande skira liljekonvaljer.

På vintern var det alltid snö. På smala löparskidor, mörkblå anoraker och på nyfallen tung snö banade vi oss väg genom skogen. Några i förväg iordninggjorda spår fanns inte. Det var ingen sport, förresten. In mellan och bland snötyngda och så höga och kraftiga granar att när vi stannade för att äta varsin medhavd apelsin, kunde vi enbart urskilja tunna strimmor av himlen. Oftast var det pappa och jag. Vi gjorde alltid två parallella skidspår så att vi kunde tävla mot varandra, sen, när vi körde tillbaka hem. Jag vann aldrig. Det stör mig fortfarande, så många år efteråt, när jag tänker på det. Att han inte lät mig vinna en enda gång.

7 kommentarer:

  1. Härligt med nostalgiska tillbakablickar. Gillade särskilt beskrivningen av vintern. Jag är numera för bekväm för att göra sådana skidturer men även i min barndom var de vanliga. Hade en far som åkte vasaloppet gång på gång vilket gjorde att jag ägnat många timmar åt att frysa medan han bara skulle åka något varv till :-).

    SvaraRadera
  2. Åkte ni verkligen på anorakerna? (Jag är visst gnällig idag)

    SvaraRadera
  3. Att se tillbaka på barndomen är ofta en kluven känsla. Som tur är brukar de goda minnena överväga, det känns så hos dig också.

    SvaraRadera
  4. barn ska aldrig vinna :)
    ja ett fint minne

    SvaraRadera
  5. Ett fint minne med ett stygn av något annat. Som det ofta är. Bra.

    SvaraRadera