Johan och Gun

Gun slog upp ögonen. Vad var det som hade väckt henne? En säregen känsla vibrerade i hjärnan. Det surrade en aning i magen. Hon vände på huvudet mot Johans sida av sängen. Tomt. Det blå och vitrandiga påslakanet låg slängt neråt fotänden. Vad var klockan? Gun vred huvudet åt andra sidan. Konstaterade att klockan som stod på det vitlackade nattduksbordet bara var sju. Varför var han uppe så tidigt en lördag? Ögonen landade på sovrumsdörren. Rörde den sig? Jo, nu såg hon att den sakta, sakta gled upp. Den gamla trädörren med spegeldekor knarrade lite. Johan uppenbarade sig i dörröppningen.

- Men Johan! ropade hon, vad gör du?

Johan stod där blick stilla, rak i ryggen och han var helt enkelt helt naken. Hon kunde fortfarande se var badbyxornas linning hade suttit i somras.

- Men Johan! ropade hon igen, vad är det som händer?

- Men Gun, svarade han i lugn ton, du menar inte att du har glömt?

Hon hade svårt att titta direkt på sin man, ögonen flackade. Blicken drogs neråt trots att hon inte ville.

- Glömt vad? frågade Gun.

- Det är ju vår bröllopsdag idag. Vi firar tjugofem år.

- Och av den anledningen kommer du in här som en annan näck?

- Ja, sa han och log stort, du anar inte vad jag har planerat.