Observationer

Vi kom in i matsalen. Hela gruppen samlades i ena hörnet. Nästan dråsade in i varandra vid åsynen av kvinnan. Hon hade det långa blonda håret samlat i en stram svinrygg som på ett effektfullt sätt framhävde hennes rena en aning bleka drag. Faktiskt påminde hon om Grace Kelly, tänkte jag. Eller kanske Chaterine Deneuve. Det var hovmästarinnan, förstod jag, eftersom hon var klädd i en svart snäv kjol, svarta högklackade skinnpumps och en vit stärkt serveringsjacka, sydd för att framhålla hennes smärta midja. Jackan hade en liten ståkrage och två lodräta rader med mässingsknappar. Hon tog några steg mot oss och log.

- Välkomna, sa hon, ni kan sätta er var ni vill i matsalen.

Vi började röra på oss. Det var något som kändes besynnerligt. Jag vände mig om mot kvinnan.

- Blir vi serverade mat?

- Nej, svarade hon och vände sig om mot ett bord som var uppställt mot ena långsidan.

Vad var det som låg på bordet?

- Ni kan ta själva av pastan och såsen som ligger på bordet.

Men det var just det som var så underligt. Allt låg bokstavligen mitt på bordet. Den fetblanka gula spagettin låg i slingriga högar direkt på bordsskivan och sammetsröd tomatpesto hade placerats i små hopar här och där.