Ambitiösa Lisa

– Berätta nu med egna ord vad du såg, sa han och tittade på henne snett från sidan. Låt det ta tid, hetsa inte, vi har inte bråttom.

Lisa kände att ett fniss hotade att bryta ut. Han trodde nog att han hade lagt upp en förtrolig min, tänkte hon, att hans lilla leende skulle verka lugnande på mina små flickskakiga nerver.

– Jaa, jo, jag var på väg hem från mitt jobb och…

– Jaha, var jobbar du? Och vilken tid var det?

Han bredde ut sina prinskorvsstora fingrar brett över tangentbordet, redo att börja skriva. Lisa konstaterade att hans händer inte täckte bokstäverna.

– Jag jobbar på Seven Eleven och innan jag har hunnit låsa, släcka och plocka undan så brukar klockan hinna bli tolv.

– Så klockan var alltså tolv.

– Nja, det vet jag inte exakt, men där någonstans.

– OK vänta lite, sa han och tryckte ner en tangent, jag ska bara skriva ner det du säger.

Sen nästa och nästa. En bokstav i taget. Fniss hotade återigen att bubbla upp. Hon fortsatte:

– Jo, sen när jag kom in på Andra Långgatan, skulle precis passera rakt över gatan från juvelerarbutiken. Du vet, där vid porrbutiken som har skyltfönstren täckta med brun papp, när jag hörde en skrällande krasch. Av glas. Och sen gick larmet.

– Vänta lite.

Hon studerade honom. Hans rygg var rund och axlarna uppdragna. Ingen bra arbetsställning, tänkte hon.

– Ja, fortsätt.

– Jag såg en skugga hoppa rakt in genom hålet i fönstret. Trotsade skränet. Jag hann tänka att det var modigt att bara kasta sig in så där. Hur visste figuren att hålet var tillräckligt stort? Eller att inte glasskärvor satt i vägen? Jag rusade över gatan. Mot affären.

– Det var företagsamt. Av dig alltså. Eller våghalsigt snarare. Du måste ha varit skrämd från vettet. Ett ögonblick. Jag ska bara skriva.

– Jag tänkte inte. Jag bara handlade. Jag klev in genom hålet. Det var alldeles svart i butiken. Hörde bara dånet av säkerhetslarmet. Såg inget.

– Men då blev du väl ängslig?

– Hann inte. Precis då rusade en individ rakt på mig med en enorm hög med glitter i famnen. Jag dråsade ner i golvet. Han måste ha hållit hårt i stöldgodset eftersom han inte tappade en endaste liten ring, sa hon.

Försiktigt, oändligt försiktigt rullade hon ringen på högra långfingret runt, runt.