Jag är lojal mot dig, intill tjurskallighetens gräns. Du kan hitta på vilka tilltag du vill, jag förlåter dig. Det händer att du glömmer bort mig. Jag hör nyckeln i låset. Sitter kvar vid köksbordet. In släntrar du. Ser bordet som är färdigdukat med vitt porslin och vinglas i kristall. Du har glömt.
Han tar ingen hänsyn till dig, säger min syster. Tänk bara när han nonchalerade dig på festen. Stod med armarna runt den där kvinnan hela kvällen. Min syster har rätt. Men, säger jag, han är min. Bara min. När jag kommer hem ligger du i sängen. Jag har väntat, säger du, lägg dig här bredvid mig. Det vill du väl? Jag längtar. Glider in i njutningen.
Den kändes! Tragiskt. Varför gör hon det...
SvaraRaderaLåter inte bra alls.
SvaraRaderaBra text. Effektivt och väl skildrat. Igen;)
SvaraRaderaGrrr, kasta ut faanskapet.
SvaraRaderaJag fick en lite obehaglig känsla i maggropen.
SvaraRaderaJa obehagligt.
SvaraRaderakänns som om misshandeln är nära.
Ut med han
<3
SvaraRaderaMin?
Gillar
Det man kallar kärlek tar sig konstiga vägar ibland. Tragiskt.
SvaraRaderaText som berör ...
SvaraRadera