Normen fanns inte

Hon tyckte om läppar. Aldrig att ett tillfälle att studera andra människors munnar försummades. På morgonen, om Lisa råkade hamna på en sådan plats i spårvagnen att hon satt mitt emot en annan passagerare, studerade hon dennes mun medelst förstulna blickar. Eller när Lisa satt i lunchrummet. Då kunde hon i relativ lugn och ro utforska sina arbetskamrater. De var så upptagna med att berätta för varandra om helgens alla fester att de inte la märke till hennes skärskådande. Ett annat tillfälle var när Lisa satt på Evas Paley´s och fikade med Anna och Solveig. Då kom hon på sig själv med att titta på deras munnar, istället för att se dem i ögonen. Aningslöst pratade de på om dagis och sina mäns tillkortakommanden utan att förstå att de var intimt iakttagna.

Det viktigaste för en läppstuderare var att ha förmåga och talang att se de små, små olikheterna. Vid en hastig titt såg mångas läppar likadana ut. Men när Lisa skärpte blicken kunde hon se att vissa hade spetsiga amorbågar medan andra hade runda, vilket var det mest basala noteringen. Svårare var att konstatera att överläppens ena halva var en aning kraftigare än den andra, eller att överläppen i förhållande till underläppen var proportionsvis en aning för tunn. En gång hade hon sett en man vars underläpp knappt syntes eftersom överläppen hängde över. Det gjorde att han såg trulig ut. En del hade naturligt hallonröda munnar medan andras läppar hade samma färg som huden och därmed nästan försvann in i ansiktet.

Hon la inga värderingar på sina resultat, hade ingen norm för den perfekta munnen. Tvärtom, det var det som var så fascinerande, hur formen på en överläpp eller en underläpp kunde variera i det oändliga och ändå hela tiden upplevas som vacker.

Fast en gång åkte Lisa fast. Han frågade rakt ut varför hon stirrade på hans mun. Den munnen blev Lisa förälskad i och hela han blev hennes livs kärlek.