Hennes läsglädje (skrivpuff 8 januari 2011)

En gång i månaden åkte familjen till mormor och morfar. Lisa hoppade av otålighet i bilen. Mormor köpte nämligen alltid alla årets exemplar av Allers. Det ville inte mamma göra. Hon ansåg att det var onödigt, gav syskonen undermålig läsning och var ett dyrt tveksamt nöje.

- Ta en bok i bokhyllan istället, sa hon ofta.

Men Lisa kunde inte låta bli att följa följetongsromanerna i Allers. Det var så spännande. Vilken läsglädje. Hon gillade att varje avsnitt slutade med en händelse som fick henne att gå och grunna och fundera över fortsättningen. Skulle den kvinnliga huvudpersonen få sin doktor till slut, blev det giftermål? Kom det fram vem som mördade dottern som skulle ärva hela förmögenheten efter sin far?

Den här gången handlade det om en kvinna som tappat minnet och som skulle gifta sig. Hon satt vid sminkbordet, i full bröllopsutstyrsel. Inom några minuter var det dags att åka till kyrkan och gå fram till altaret. Armen höjd för att sätta dit den allra sista bruna färgen på ena ögonbrynet. Då… precis i den stunden kom minnet tillbaka. Sen stod det: fortsättning och upplösning i nästa nummer. Oh nej, vad spännande.

Och nu var Lisa på väg. Snart skulle hon få veta vad det var kvinnan kom ihåg. Säkert var hennes kommande man en skurk. Väl framme rusade hon upp för trappan, rakt förbi mormor och morfar som stod i farstun och välkomnade. In i sovrummet, där Lisa visste att veckotidningarna låg i en hög vid mormors nattduksbord. Började bläddra bland tidningarna med flaxande fingrar. Hon hittade Lektyr, Hemmets Veckotidning och flera nummer av Allers. Lisa kollade flera gånger. Nej, just det rätta numret fattades. Lisa sprang ut till mormor i köket.

– Mormor, var är nummer tio av Allers?, ropade hon, jag har hittat nummer nio och nummer elva, men inte nummer tio.

– Aha, jag kommer ihåg att jag missade ett nummer, måste ha varit den tidningen. Var det viktigt?