Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

måndag 24 maj 2010

Något sårbart

- Ja, alltså Pelle, min man, det är patetiskt, så som han beter sig. Rent löjeväckande.

Sorlet runt bordet stannar av, allas ögon vänds mot Carolin. Arbetskamraterna har tjejkväll och har samlats runt köksbordet hemma hos Cecilia. De är fullt sysselsatta med att smaska i sig färska Smögenräkor, vitt vin och franskt lantbröd. Mellan tuggor och intagande av dryck förhandlas icke närvarande personer, företrädesvis arbetskamrater: "kan ni fatta hur man kan vara chef och ha så svårt för att ta obekväma beslut"? "hur är hon funtad som kommer till jobbet i så kort kjol?"

- Vadå? Vadå? Vad gör han?

- Ja, alltså, ni skulle se. När vi ska lägga oss på kvällen, ja alltså, jag försöker dra ut på tiden i badrummet. Borstar tänderna i evighet.

- Ja, fast det är ju inte så dumt, kanske.

Alla skrattar högt och ser på varandra med ögon som tindrar och blänker i stearinljusens sken.

- Är det så illa, vad händer sen?

- Jag hoppas förstås att han ska sova när jag till sist måste dra mig ur badrummet. Men nejdå, han är vaken och väntar. Och jag vill ju inte. Jag VILL ju inte. Han är så klumpig och osensuell. Jag vill bara vända ryggen mot honom och sova.

- Jaja, men du, tror du inte att vi andra känner igen oss, ropar Birgitta ut över bordet. Eller hur, alla ni andra?

Skrattet klingar högt igen, de stämmer upp i en gemensam sympatisång.

- Men...

Det är Lisa som öppnar munnen. Lisa som hittills inte sagt något, bara betraktat de andra. Nu höjer hon rösten. Medveten om att hon är annorlunda, inte med i tjejernas gemenskap. Hon är en utböling. Kan inte hålla inne med det, måste ge uttryck för sin uppfattning:

- Hur kan ni? Hur kan ni lämna ut era män på det viset? Carolin, vad tror du Pelle skulle säga om han visste att du sitter här och berättar om ert mest intima?

- Men Lisa, måste du vara så tråkig och ta allt så bokstavligt. Det är ju bara skoj. Tro inte att män är så ömtåliga. De kör sitt eget kaxiga race på sitt håll. Din man också.

Aldrig, tänker hon, aldrig att han gör det. Inte min Martin.

11 kommentarer:

  1. Obehagligt. Sista raden känns litet tam.

    SvaraRadera
  2. Dialogen känns trovärdig och jag funderar återkommande i såna här lägen "är det bara jag som tycker det är att gå över 'lojalitetsgränsen' mot den man säger sig älska, att lämna ut dem på det där sättet (och värre och mer detaljerat ofta...)" Det är jobbigt att ställa sig utanför skvallernormen som startar upp på såna här tjejträffar ibland.

    SvaraRadera
  3. Jo du, tjejer är värre än värst och de få tjejträffar jag vågat mig till har avhandlat både det ena och det andra på hemmafronten. Själv kände jag mig obekväm eftersom mina killkompisar aldrig i h-e skulle prata så om sina tjejer inför de andra, och jag tyckte hela situationen var oerhört pinsam. Det som pågår innanför väggarna i någons hus är privat och skall så förbli. Så jag skulle nog gjort som Lisa, eller som jag gjort nu, skippat tjejträffarna.

    SvaraRadera
  4. Ja, jag vet varför jag vänder tjejkvällar ryggen (inte så att det haglar inbjudningar men... ;)), att lämna ut eller prata bakom ryggen på vem det än må vara, på det viset, är inte rätt. Hoppas bara hon är rätt om Martin...

    SvaraRadera
  5. Trovärdig dialog, men saknade personbeskrivningar i texten.

    I övrigt känner jag igen mig, fast ifrån den andra synvikeln :D
    men det är sant, killar pratar sällan om sina fruar och flickvänner, som de förtillfället är gifta med eller ihop med.
    Men gamla avlagda då ni.....

    SvaraRadera
  6. Håller med Lisa, men känner mig inte som en utböling. Hon var ju den som var mognast i gänget. Bra text som ger reaktioner:)

    SvaraRadera
  7. Håller med Anders vi pratar inte om våra nuvarande. :) Får för mig att ni tjejer är värre där. Trovärdig dialog bra skrivet

    SvaraRadera
  8. Här visar du upp en obehaglig sida av "normalt" umgänge. Jag förstår inte hur någon kan trivas med att prata om icke närvarande personer på ett så kränkande sätt.

    SvaraRadera
  9. Kan alltså vara glad över att aldrig bli bjuden på några tjejkvällar! Bra skrivet, engagera ju oss alla.

    SvaraRadera
  10. Jag gillade scenen men tyckte dialogen kändes lite krystad (något som jag ser att jag är ensam om, så det kanske bara är jag. Kanske dialekten du hörde i huvudet är ovan för mig, bara).

    Blev starkt påmind om varför jag undviker situationer som den du beskrev.

    SvaraRadera