Att känna sig utesluten

Kommer du och hälsar på mig? En kyss från Kalle. Hon läser meddelandet som nyss anmälde sin ankomst med ett pling i inboxen, betraktar vyn över den gnistrande vita sandstranden, det turkosa havet med glitter i och strandpromenadens skimrande i ljusgrått. L'lle Rousse, Corse stod det med stora snirkliga bokstäver på överdelen av fotot. Det är klart hon ska åka. Nu. På en gång.

Kommer du och hämtar mig på Bastias flygplats? Jag anländer fredag sjunde juni, nästa vecka, klockan sju på kvällen. En kyss från Lisa.

Där står han! Han är faktiskt snygg med sitt lockiga ljusbruna hår och han är lång och smal. Passar i den starkt turkosa färgen på arbetsskjortan. Kalle Silander, Platschef står det på namnskylten. Hon får en skön innerlig kram och en fransk puss på varje kind.

- Välkommen Lisa, välkommen till Korsika! Kom! Jag har bilen utanför.

Det tar ett par timmar att ta sig till L'lle Rousse, vägen slingrar sig snävt och trångt längs höga berg och långt ner i dalar. Under bilfärden berättar Kalle om jobbet som reseledare. Lisa tittar på Kalle från sidan, lite så där i smyg. Han ser glad och lycklig ut, gestikulerar vitt och berättar om alla roliga och oroliga tillbud med både tacksamma och besvärliga gäster. Oh, hon tycker så mycket om honom!

- Jag bor ihop med Erik, vi delar bungalow, men du kan vara lugn, du får också plats. Du kommer att gilla honom, han är skitfräck. Lite småvild, förgyller våra fester.

Kalle har rätt, tänker Lisa lite senare när hon presenterats för Erik. Han är verkligen trevlig. Intressant personlighet. Och snygg trots de tydliga djupa ärren efter ungdomens acne som slingrar sig över ansiktet. Han har en otrolig charm, det märker Lisa. Det ljusa håret alltid en smula spretigt och buskigt. På kvällen går de till en liten kvarterskrog nere i hamnen, där Kalle och Erik är stammisar. Äter grillade jätteräkor på spett, vitlöksgratinerade. Lisa känner ett sting av avundsjuka, upplever sig utesluten ur gemenskapen, utanför, när de bägge svänger sig med franska blandat med italienska, skrattar högt och skämtar med restaurangpersonalen. Hon själv sitter mest tyst placerad på andra sidan bordet, tittar på Kalle och Erik. En konstig aning börjar bubbla i magen, pulsen hamrar i huvudet.

Några timmar senare ligger Lisa och Kalle i hans dubbelsäng. Han kysser henne lätt, smeker lite luftigt över hennes bröst. Lisa börjar frysa, ryser trots värmen som vibrerar i rummet. En känsla av svalka och ljumhet. Ingen passion.

- Vad är det som händer, Kalle?

- Vadå händer? Det händer väl inget?

- Nej det är just det som är felet. Inget händer. Svalt.

- OK då. Lisa, Lisa, jag tycker så mycket om dig. Som en kär vän. Det vet du.

- Jaa, vän, bara vän, vad menar du?

Hon drar sig ur hans famn, vänder sig om i sängen och ser på honom, anar bara hans profil i mörkret.

- OK, jag säger det rakt ut, Lisa. Erik och jag är mer än bara kompisar. Lisa, det var inte meningen, ingen av oss kunde ana, det bara blev så.