Hans mössa (skriv om något norskt - skrivpuff 17 maj)

Han hade alltid en stickad svart mössa på sig. Inne i lokalen. Hela långa vintern och hela våren. En luggsliten, nopprig hängig sak i yllegarn. Kanske tvättad många gånger, funderade jag. Han bar den långt nerdragen i pannan. Enbart det smala kantiga ansiktet stack fram nedanför mössan, rosablekt med runda uppspärrade blå ögon. Ville han gömma sig, undrade jag? Har han anammat tonårsvanan att ha mössa inne? Han är väl ändå lite för gammal för det?

Vilken överraskning! Jag kunde inte låta bli att titta lite extra på honom. Det är i början av maj och han har bytt till en brokig keps i norska flaggfärgerna. Den satt snett över det smala tunna huvudet och kepsens ovanligt breda skärm räckte långt ner över högra örat. Snuddade vid skuldran när han vid något tillfälle skakade på axlarna. Har han dåligt med hår? Varför annars envisas med huvudbonad? Jag försökte kika i smyg. Nej, kan inte se något hår under kepsen.

När jag klev in i lokalen en vecka senare, ryckte jag ofrivilligt till. Det var nämligen den dagen han hade bestämt sig för att skippa mössan. Skippa kepsen. På ett helt självklart sätt stod han där naken. Utan hår. Han var helt blänkande kal. Inga ögonfransar, inga ögonbryn. Inte ens några små fina ljusa fjun i ansiktet.